Artikel

Förbättrad demokrati leder till högersväng

Svenska journalister är mer vänster än befolkningen, fackförbunden är vänster, Big Tech anklagas (med rätta?) för att vara vänster, och svenska lärare och universitetslärare lutar åt vänster. Hur påverkar det borgerliga politikers möjlighet att konkurrera mot vänsterpolitiker? Är konkurrenssituationen mellan höger- och vänsterpolitiker rättvis, ”fair”? Jag menar att den inte är rättvis och att detta är dåligt för demokratins kvalitet. Jag tar Joseph Schumpeter (not 1) till stöd för den uppfattningen.

Nordiske Mediedager undersökte 2019 (”Medieundersøkelsen 2019”, not 2) hur svenska journalister skulle rösta om det vore val. Deras resultat visar att Vänsterpartiet skulle fått 32.0 % av rösterna, Socialdemokraterna 24.0 % och Miljöpartiet 14.7 %. Moderaterna skulle endast ha fått 4.0 %. Journalisterna hade alltså en klar lutning vänsterut, och det antar jag påverkar befolkningen att ha mer vänsteråsikter än de annars skulle ha.

Facken väger över åt vänster, och kanske påverkar de sina medlemmar och andra att rösta vänster. Arbetsgivarorganisationerna är visserligen höger men når inte lika många personer som facken, antar jag.

Universitetslärare och övriga lärare lutar också åt vänster (not 3). Dessa har genom sitt yrke möjlighet att påverka åsikter, menar jag. De professioner som lutar åt höger, ekonomer och ingenjörer, påverkar i sina yrken inte politiska åsikter hos befolkningen i någon väsentlig omfattning, anser jag.

Det finns en koppling mellan dessa konkurrensvillkor för borgerligheten och vänstern och kvalitén på demokratin, vill jag hävda. Grunden för detta påstående är vad Joseph Schumpeter skrev om demokrati (not 4).

Schumpeter definierade ”den demokratiska metoden” som ”ett institutionellt arrangemang för politiska beslut, där individerna får makt att besluta genom en fri tävlan om folkets röster.” Med ”individerna” syftade han på kandidater till politiska poster, antar jag.

Den sorts konkurrens som definierar demokratin skriver Schumpeter är ”fri konkurrens om fria röster”. Han beskriver en skala, där ena ändpunkten är ett demokratiskt tillstånd då det råder ideal konkurrens och andra ändpunkten är ett autokratiskt tillstånd då ”all konkurrens med den etablerade ledaren förhindras med våld”. Den ideala punkten är då det varken förekommer ”ohederlig” (på engelska begreppet ”fair”) eller ”bedräglig” konkurrens eller konkurrensbegränsning. Utan att motivera det alls mycket skriver Schumpeter att det nämnda idealet är alldeles orealistiskt och inte finns. En ledtråd till vad han menar att det ideala tillståndet innebär är begreppet konkurrens på det nationalekonomiska området, vilket Schumpeter skriver att ”man med fördel kan jämföra” med.

Jag har följande tankar om situationen i Sverige och det som Schumpeter skrev. Ett: Ideal demokrati är när konkurrenssituationen mellan borgerligheten och vänstern är ”fair”, rättvis. Två: När konkurrensen inte är rättvis så är inte kvalitén på demokratin ideal. Tre: Konkurrensen är rättvis bara när summan av media, fack, arbetsgivarorganisationer, utbildning och Big Tech och andra institutioner inte stödjer vänsterblocket mer än borgerligheten eller borgerligheten mer än vänsterblocket. Fyra: Idag stödjer totalen av dessa institutioner vänstern mer än borgerligheten, och det till en grad att jag hävdar att kvalitén på svensk demokrati bör beskrivas som mindre bra. Fem: Den sortens rättvis konkurrenssituation som jag har beskrivit är inte alldeles orealistisk utan uppnåbar.

Hur kan kvalitén på svensk demokrati bli ideal? Lösningen är att långt fler personer som är borgerliga börjar jobba inom yrken där man kan påverka befolkningens politiska åsikter, som journalist, lärare och relevanta yrken inom Big Tech (man kan fråga sig om dessa borgerliga personer i den högkvalitativa demokratins namn i sina yrken bör vara lika villiga till politisk aktivism som sina vänsterkollegier.) För att det ska ske behöver statusen öka hos borgerliga individer och borgerliga familjer för de yrken där man påverkar mångas åsikter. Det behövs alltså en kulturförändring hos borgerligheten.

Något som skulle kunna driva på en sådan kulturförändring är om det vore en utbredd uppfattning att kvalitén på demokratin idag, av skälen jag har angett i denna artikel, inte är ideal men att den skulle kunna bli det. Kampen för demokrati har väckt och väcker stora känslor och krafter. Idéerna i denna artikel handlar inte om demokratins vara eller inte vara, för Svensk del, utan om kvalitén på demokratin. Kanske skulle ändå dessa idéer kunna motivera den kulturförändring som jag har beskrivit behövs hos borgerligheten.

Det skulle heller inte vara dumt om samma uppfattning fanns i stor omfattning hos vänsterpersoner. Då skulle de vänsterpersoner som prioriterar hög kvalitet på demokratin före att landet är vänster i högre grad söka sig till yrken där man i minimal grad påverkar befolkningens politiska åsikter.

Om fler borgare börjar arbeta inom yrken som i hög grad påverkar politiska åsikter hos befolkningen (och att dessa personer fortsätter vara borgerliga) och vänsterpersoner väljer bort åsiktspåverkande yrken så skulle befolkningen, antar jag, bli mer påverkad till att ha borgerliga åsikter, vilket skulle göra att de röstade fram fler borgerliga regeringar med större borgerligt förändringsmandat. Detta skulle göra Sverige mer borgerligt utformat. För mig som borgerlig så skulle detta i kombination med ökad kvalité på demokratin vara välkommet.


1) Joseph Schumpeter föddes 1883 i Österrike-Ungern och dog 1950 i Connecticut, USA. Han var nationalekonom men framförde även en demokratiteori (Wikipedia.)

2) www.nordiskemediedager.no/medieundersoekelsen.

3) ”Professionerna i kunskapssamhället” (2015), skriven av Thomas Brante, Eva Johnsson, Gunnar Olofsson och Lennart G Svensson, sid 114-115.

4) ”Schumpeter, om skapande förstörelse och entreprenörskap” (2008), Norstedts Akademiska Förlag, sid 210-213.